Mitt evigt pågående projekt 365 med minst en nytagen bild varje dag under året
Vandring på Alvaret den ca 7 km långa Gösslundaslingan, inget problem för hundarna att ta sig över alla övergångar mellan betesmarkerna.
Fikapaus, rejäla bord och stolar 😉 Strålande väder med ca 17 grader och lite svalkande vind.
Sist men inte minst ett typiskt öländskt motiv, väderkvarnar som man ser lite överallt, det här är i Mysinge.
Tillsammans med en fotokompis tog vi en tur till en myr i Hällefors där orrarna har sin spelplats. Mari inspekterar kojan där vi ska tillbringa natten…man får inte vara bekväm av sig om man ska vara naturfotograf 😉 För att få plats fick vi släppa ut lite luft i ena luftmadrassen så vi kunde pressa in dom bredvid varandra, ordentligt med kläder och varma sovsäckar så kunde man i alla fall slumra till lite.
Men innan det var dags att krypa in i kojan utforskade vi omgivningarna lite då det var en fantastisk fin kväll, små knotiga myrtallar i solnedgången.
Men inte helt lätt att gå runt på en myr… man får se sig för så man inte trampar ner i svarta bottenlösa hål och även där det var skapligt torrt var växtligheten som mjuka kuddar så det var tungt att gå.
Det fanns flera små tjärn som låg spegelblanka.
Ett par svanar flög iväg men kniporna höll sig kvar borta i skogskanten.
Kanadagåshanen håller utkik och man kunde ana hans hona som låg på ägg på en liten ö mitt i tjärnen.
Redan vid 22-tiden på kvällen hörde vi en orre spela en stund och sen drog dom igång vid 4-tiden så då var det dags att kliva upp och börja möblera om i kojan så vi skulle komma åt att sitta vid fotogluggarna. Men det dröjde till 5-tiden innan det började bli lite ljusare så man kunde fota men orrarna ville inte komma till framsidan så lyckades nätt och jämt vinkla kameran åt sidan och få med en längst ner i hörnet på första bilden nedan. Orrspelet är inga våldsamma stridigheter utan det går lugnt och sansat till att bara visa upp sig och mäta vem som är ståtligast och vem som spelar vackrast, ett väldigt speciellt ljud. Bilderna får tala för sig själva allteftersom morgonen gryr.
Några fler bilder finns i fotogalleriet / vilda fåglar som du hittar i menyn ovan och även från ett tidigare orrspel för ett par år sen om man bläddrar vidare bland bilderna.
Tar en liten fotoutflykt med hundarna till hjorthagen i Stora Sundby, mufflonfåren där brukar vara lite skygga men idag lät dom sig fotograferas.
Maffiga horn på baggarna!
Dovhjortarna är också vaksamma och håller stenkoll på mig…
Vet inte om dom äter av barren men format precis som ett tak över dom.
Dom som gick ensamma var betydligt skyggare när dom inte hade tryggheten i flocken så den här stack iväg så fort jag närmade mig.
Lekte lite med långa slutartider när dom började röra på sig mer.
Hade hoppats solen skulle visa sig lite mer men fick nöja mig med en liten skymt av solnedgången när det började bli dags att åka hemåt efter ett par timmar.
Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…
Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.
Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.
Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.
Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.
Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…
Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!
Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.
Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.
Även mufflonfåren dök upp.
Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)
Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…
Det här är i alla fall en kronhind, vacker!
Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.
Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.
Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…
Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…
Han vände sig åt vårat håll en sista gång.
Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.
Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…
Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.
Men inte helt ense om vem som blev vinnare…
Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.
Tillbaka i eftermiddagsljuset och återigen var vi dom enda besökarna i parken och inget problem att hitta visenterna som låg och vilade i kvällssolen.
Visent kallas även europeisk bison, något mindre än den amerikanska.
Dom vilda visenterna blev utrotade på 20-talet så alla som lever nu är avkommor till dom som då fanns i djurparkerna och har åter planterats ut i naturen.
Då fanns totalt 54 kvar i djurparkerna varav 12 är dom som fört sina gener vidare. Här i parken fanns 5 vad vi kunde se.
Nog om visenterna här kommer lite smågrisar också.
Jo, det fanns mycket vildsvin i parken!
Kanske inte så kul med stora bestånd som det är numera i skogarna överallt men tyckte nog ändå den var ganska söt och ser snäll ut.
Det kom fler och fler…
Dubbeltryne?
Ännu fler…
Söta smånassar 😉
Stor nasse!
Grismöte.
Och ännu en… 😉
Sugga med smått.
Matdags.
Vänta på mig mamma!
Fler som har bråttom till maten.
Namnam.
En ovanligt färgad kulting som stack ut från mängden.
Kliar skönt, lugnt och fridfullt där alla samsades… eller kanske inte hela tiden, fortsättning följer då det hettar till lite!
Några bilder från ett besök i Kosta safaripark slutet på September.
Entrén till parken är obemannad så här års och vi köpte vår biljett i lågprisvaruhuset och sen var det bara att dra biljetten i kortläsare men det funkade inte… Frustrerande då jag kunde se visenterna passera över vägen där inne! Skyndade mig att ta en bild genom grinden om man inte skulle få syn på dom igen.
Äntligen kom vi in efter ett telefonsamtal och en kille på fyrhjuling, tror vi var dom enda besökarna. Visenterna hade försvunnit in i skogen men fanns ju lite andra djur också, bl.a. mufflonfår.
Magnifika horn!
Men visst var visenterna kvar och kikade fram i skogen! Inget man direkt vill möta ute men finns inga viltlevande i norden. Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Ryssland, Rumänien, Slovakien och Vitryssland.
Försökte fånga dom på bild så gott det gick bland träden. I det vilda lever dom vanligen i låglänta områden.
Så där jag, nu visade den upp sig helt och hållet.
Man åker alltså egen bil och när vi hade åkt ett varv runt hela parken träffade vi på dom igen.
Lillkillen i gänget. Hanarna väger ca 28 kg när dom föds och den här är kanske ett år och då väger dom i snitt 190 kg.
Och här kommer pappa visent, en biffig typ! En vuxen hane väger ca 500kg.
Han gillade att fälla små träd, knäcktes som tändstickor…
Här lyssnar han nog på mig som försökte med ett ”hopp” genom bilfönstret 😉 men nä, han röjde bara upp med hornen och gick under. Men enligt wikipedia ska dom kunna hoppa över ett 2 meter högt staket…
Ja, det var inte bara visenter, gott om dovhjort också.
Några timmar senare åkte vi tillbaka för att förhoppningsvis få lite finare kvällsljus, den första som då visade sig var det här söta kidet. Fortsättning följer.
Höstsemester och en tur till Småland där vi bl.a. besökte den berömda bilkyrkogården ”Åkes bilskrot” som drevs från 40-talet till slutet av 80-talet. Numera turistattraktion och skyddad för sitt kulturella värde som veterankrossanläggning. Inte mycket kvar av en del bilar och naturen tar över mer och mer. Ingen text till bilderna utan dom får tala för sig själv…
Förutom dagens bild som jag visat i mitt ”Projekt 365” kommer här fler bilder från trandansen vid Hornborgasjön som jag besökte för några dagar sen. Har även uppdaterat sidan ”Vilda fåglar” i fotogalleriet med några bilder på tranor och fåglar från Afrika.
Dagen vi var där räknades det till 25500 tranor, enligt informationen räknades varje trana med hjälp av kikare.. men jag undrar jag om det verkligen är möjligt??
Fåglar både högt och lågt, inte bara tranor.
Tranor i vattnet också.
Hm, finns det nån ledig plats att landa på?
Enda chansen att fånga en ensam trana på bild var att rikta kameran uppåt. Landningsstället ute…
Full fart i dansen… eller var det kanske lite tjafs?
Törstig blir man av allt ståhej.
På bron ovanför den lilla vattenfåran hade ett par tranor lite uppvisning.
Hej hopp!
Man måste hinna äta lite också!
Maffig vingbredd!
Ett par ute och spatserar och letar efter godsaker i det magra betet.
Har du sett att det är några andra där borta, svanar?!
Matpaus uppe på kullen.
Ibland måste man titta upp från ätandet.
Solen börjar gå ner och det börjar bli dags att packa ihop och åka hemåt.