Haft en härlig hundhelg med Celine och andra hundar i Sälen med vandring arrangerad av Sälen Hund & Aktivitet, följ länken och läs mer på deras hemsida och de finns även på FB.
Vi bodde tre nätter på Sälens vandrarhem med egna rum, trevligt och mycket hundvänligt utan en massa förbud då hundarna även fick vara med i matsalen.
Första dagen började väldigt blött men den värsta åskskuren med hagel hann vi vänta ut i bilen innan vi gav oss iväg… det var ändå ganska varmt så man behövde inte frysa.
Stor del av spången över myren låg under vatten, värsta biten kunde jag inte fota för då bar jag Celine så här var det lite bättre… blött om fötterna blev det!
Omväxlande terräng, har var det betydligt torrare. Hundarna från vänster: Ikaros, en barbet (fransk vattenhund), min Celine, schäfern Bea och Trax alaskan malamute.
Totalt sex hundar var med alla med olika ursprungsländer, finska lapphunden Zoey och spanska vattenhunden Zorro som var yngst i gänget med sina tio månader och gick inte med riktigt hela vandringen.
Ingen hund hade problem med att gå över bron över älven.
Paus vid ett vindskydd efter att vi gått några kilometer.
Mark från vandrarhemmet mötte upp med bil och grill och korv till lunch.
Precis när vi tänkte gå kom en åskskur och regnet vräkte ner så vi avvaktade en stund i vindskyddet.
Vandringen fortsätter.
Bea ville gärna ta sig ett dopp i älven.
Trax och Bea.
Trax ville också bada eller dricka lite vatten.
En mindre bro över en bäck.
Trax har bråttom över så matte fick hålla emot för att inte riskera att halka i…
Beas tur… inga problem där heller.
Celine, sist och minst i gänget.
Slutspurten innan vi kom tillbaka till vandrarhemmet, blev inte så lång tur första dagen men lagom med ca 7km, sen var det skönt att få ta av sig dyngsura kängor.
Lite vila på verandan till vandrarhemmet och vi hann inte vara under tak lång stund förrän himlen öppnade sig…
Ett häftigt åskväder med blixt och dunder så t.o.m. Trax tyckte det kändes tryggast i mattes knä…
Bea undrar vad det är som dundrar och blixtrar… i bakgrunden ser man hur regnet vräker ner…
Celine brydde sig inte speciellt om åskan och här har även Trax klivit ner från mattes knä, Ikaros var lite rädd och gömde sig under bordet…
Zoey var lugnet själv hela helgen….
I lördags hälsade jag på igen vid rävlyan och fick några till bilder på ungarna medans myggen höll på att äta upp mig! (Samma dag fick jag några bilder på årets första huggorm som då fick bli dagens bild).
Sitter och tittar uppepå ”taket” till lyan som är i ett stenröse med flera utgångar.
Mycket grenar och ris runtomkring så inte helt enkelt att fotografera…
Lite misstänksamma mot stenen som jag gömde mig bakom och höll sig lite på avstånd, en glömde bort sig och passerade precis på andra sidan stenen så jag knappt vågade andas och än mindre röra på mig så nån bild blev det inte.
Söndag kväll och på väg hem i bilen fick jag syn på en älg mumsande i grönskan, hade bara 200 mm tele på kameran men stannade ändå för att ta en bild.
Måndagens bild blev dom här älgarna som jag fotat från tomten ner mot fältet, här är några fler bilder som utlovat.
Älgkon kommer lite närmare och ställer upp sig och jag kryper ihop bakom staketet på tomten…
Men hon anar nog att det är nåt…
Direkt efter älgbilderna går jag upp på vinden för att kolla efter fladdermössen som jag nästan trodde hade försvunnit då jag inte såg dom en enda gång förra året men till min glädje är dom där nu!
Dags att packa ihop för kvällen och dags för fladdermössen att ge sig ut på nattens jakt.
Träffar på årets första huggorm på en grusväg, inget sicksack mönster utan helt svart men man ser lätt att det är en huggorm på det lite kantiga huvudet, markerade ”ögonbryn” och rödbruna ögon.
Huggormen går gärna i försvarsställning till skillnad från snoken som hellre ringlar iväg, den här väste ilsket hela tiden men visade ingen tunga och försökte inte hugga.
Lite närmare… lägg märke till att pupillen är avlång, snoken har rund pupill och ser mycket snällare ut…
Smyger mot rävlyan och ser 3 ungar som förstås upptäcker mig på en gång men nyfikenheten tar över och dom undrar vad jag är för en filur. Grymt söta så det blir en hel serie bilder som jag fick på mindre än 10 minuter…
Lamm hade dom också vilket säkert gjorde dom extra vaksamma.
Tittar man noga ser man att det bara är hanar som nästan alla hade tappat sina horn vilket dom gör i april-juni, såg lite lustigt ut 😉
Nästan hela gänget som radade upp sig när dom hade fått syn på oss.
Mufflonfåren tappar inte hornen och även en del tackor kan ha horn men dom blir inte lika imponerande som baggens.
På väg tillbaka till bilen såg vi ännu flera tackor med lamm men dom höll sig lite mer i bakgrunden.