Några bilder från ett besök i Kosta safaripark slutet på September.
Entrén till parken är obemannad så här års och vi köpte vår biljett i lågprisvaruhuset och sen var det bara att dra biljetten i kortläsare men det funkade inte… Frustrerande då jag kunde se visenterna passera över vägen där inne! Skyndade mig att ta en bild genom grinden om man inte skulle få syn på dom igen.
Äntligen kom vi in efter ett telefonsamtal och en kille på fyrhjuling, tror vi var dom enda besökarna. Visenterna hade försvunnit in i skogen men fanns ju lite andra djur också, bl.a. mufflonfår.
Magnifika horn!
Men visst var visenterna kvar och kikade fram i skogen! Inget man direkt vill möta ute men finns inga viltlevande i norden. Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Ryssland, Rumänien, Slovakien och Vitryssland.
Försökte fånga dom på bild så gott det gick bland träden. I det vilda lever dom vanligen i låglänta områden.
Så där jag, nu visade den upp sig helt och hållet.
Man åker alltså egen bil och när vi hade åkt ett varv runt hela parken träffade vi på dom igen.
Lillkillen i gänget. Hanarna väger ca 28 kg när dom föds och den här är kanske ett år och då väger dom i snitt 190 kg.
Och här kommer pappa visent, en biffig typ! En vuxen hane väger ca 500kg.
Han gillade att fälla små träd, knäcktes som tändstickor…
Här lyssnar han nog på mig som försökte med ett ”hopp” genom bilfönstret 😉 men nä, han röjde bara upp med hornen och gick under. Men enligt wikipedia ska dom kunna hoppa över ett 2 meter högt staket…
Ja, det var inte bara visenter, gott om dovhjort också.
Några timmar senare åkte vi tillbaka för att förhoppningsvis få lite finare kvällsljus, den första som då visade sig var det här söta kidet. Fortsättning följer.
Ingen rädsla eller tvekan från Lotta att agera på den svarta bakgrunden framför blixtarna, bara skojigt med bus men inte lätt att fånga dom på bild då…
Lite mer ordning, Celine är med som stöd och kollar att allt går rätt till som vanligt.
Jag kan faktiskt vara själv också! Pluttig underläpp 😉
Duktig flicka får posera med tvättbjörnen.
Heter man Lotta får man vara i en potta…hm 😉
Nu kommer vi till bildidén jag hade, husse håller.
Tanken är en sovande valp… men Lotta är nyfiken och vill titta vad matte gör.
Till slut somnar hon gott och jag får några bilder som jag ville ha.
Samma sak med Celine var liksom inte lika lätt, hehe…
En halvvuxen harunge har bosatt sig på gården, den har flyttat in på hönornas ”tomt” som är inhägnat med Gunnebo stängsel.
I natt hade vi dock grinden öppen så den skulle kunna springa iväg till skogs men i morse när jag släppt ut hönsen och stängt satt den utanför grinden och ville helt klart in…
Finns gott om man därinne och vildvuxet gräs där den lätt kan hålla sig gömd så vi ser inte till den så ofta och den är nog ganska säker för räven.
Har aldrig lyckats med särskilt bra bilder på harar då dom i regel är väldigt skygga på landsbygden där dom inte blir så vana vid folk.
Men nu kunde jag passa på att smyga fram försiktigt då den väntade tålmodigt vid staketet in till tryggheten.
Sluta fota nu och släpp in mig… jaja den fick komma in på hönornas gård.
På kvällen hörde jag ett ovanligt intensivt kvittrande från hustaket och tittade upp…
Sädesärlorna boar alltid under taknocken och nu är det visst dags för ungarna att lämna boet. Fem stycken så många munnar att mätta!
Det gäller att gapa störst och vara först!
Blåser ganska friskt så otroligt att dom små håller sig kvar utan att blåsa ner!
Tror det är den femte ungen som man ser lite suddigt liggande under takstegen i bild 1 & 2 som inte är med på bilderna här.
Bara fyra ungar på bild här också så kanske den femte inte riktigt hängde med eller också missade jag den bara med kameran, svårt att stå på marken och fota uppåt utan stativ.
Här har dom hoppat över nocken till andra sidan men tror inte dom flugit ner än, får se imorgon om dom syns till…
Lotta är riktig söt och go, Celine gillar henne skarpt!
Men Lotta kan också vara lite bitsk…
Lotta är allt lite full i sjutton!
Lotta tar nacktag på Celine.
Och så ett lite nyp i kinden igen… Celine har en ängels tålamod!
Hopp och lek!
Hm, Celine är inte den som brukar ligga underst i lek men nu blir hon nerbrottad av Lotta…
Hjälp mig matte, ett litet monster!
Ajaj…
Lotta kämpar på…
Nu får du ge dig tycker Celine…
Kom igen då din lilla skrutt…
Jag tycker om dig också fast du är lite busig…
Vi tog bilarna till utgångspunkten, här är vi snart redo.
Vi fick två alternativa vägar, vandra över Näsfjället eller gå nedanför. Vi valde att gå den lite längre varianten. Här liten vätskepaus på väg mot toppen, Celine softar lite på rygg…
Vandringen fortsätter uppåt men lite flackare sista biten, behagligt väder med 18-20 grader och fläktar skönt. Här ses schäfern Bea och finska lapphunden Zoey.
Uppe på toppen. Det är Sälens nordligaste fjäll med högsta toppen på 904 meter.
Ikaros ville poser på stenröset så husse fick ta en bild.
Celine kunde ju inte vara sämre och ställde också upp på en poseringsbild.
Dags att börja vandringen ned på andra sidan, Bea med husse tar täten.
Franska vattenhunden Ikaros med husse.
Fanns ingen markerad led ner och vi hade ingen guide med men det var inte speciellt långt och vi hade fått en instruktion om riktningen där vi skulle möta dom andra.
Nere vid raststugan där dom andra väntade in oss och det blev en stunds fika och vila.
Omväxlande med berg och djupa dalar. Zoey och Celine sida vid sida.
Till att börja med gick Celine runt blötområdena men till slut gjorde hon som dom stora hundarna och vadade rakt igenom, vid ett tillfälle dök hon helt då det var djupt…
Torrare mark, här blev Celine lite irriterad på alla myror på stigen.
Vackra vyer!
Zorro med sin familj.
Blött igen…
Sista biten hem tog jag Trax då hans matte åkte med bilen efter lunchstoppet, men hallå vovvarna där vill inte jag gå!
Bro över en bäck med friskt och härligt vatten.
Jag tror Trax gillade sin nya kompis av lite annan modell än han är van vid 😉
Ja, jag fick också en blick ibland…
Ca 13,5 km och många timmar ute idag och det märktes på hundarna att dom var betydligt tröttare idag när vi kom hem.
Vi bodde tre nätter på Sälens vandrarhem med egna rum, trevligt och mycket hundvänligt utan en massa förbud då hundarna även fick vara med i matsalen.
Första dagen började väldigt blött men den värsta åskskuren med hagel hann vi vänta ut i bilen innan vi gav oss iväg… det var ändå ganska varmt så man behövde inte frysa.
Stor del av spången över myren låg under vatten, värsta biten kunde jag inte fota för då bar jag Celine så här var det lite bättre… blött om fötterna blev det!
Omväxlande terräng, har var det betydligt torrare. Hundarna från vänster: Ikaros, en barbet (fransk vattenhund), min Celine, schäfern Bea och Trax alaskan malamute.
Totalt sex hundar var med alla med olika ursprungsländer, finska lapphunden Zoey och spanska vattenhunden Zorro som var yngst i gänget med sina tio månader och gick inte med riktigt hela vandringen.
Ingen hund hade problem med att gå över bron över älven.
Paus vid ett vindskydd efter att vi gått några kilometer.
Mark från vandrarhemmet mötte upp med bil och grill och korv till lunch.
Precis när vi tänkte gå kom en åskskur och regnet vräkte ner så vi avvaktade en stund i vindskyddet.
Vandringen fortsätter.
Bea ville gärna ta sig ett dopp i älven.
Trax och Bea.
Trax ville också bada eller dricka lite vatten.
En mindre bro över en bäck.
Trax har bråttom över så matte fick hålla emot för att inte riskera att halka i…
Beas tur… inga problem där heller.
Celine, sist och minst i gänget.
Slutspurten innan vi kom tillbaka till vandrarhemmet, blev inte så lång tur första dagen men lagom med ca 7km, sen var det skönt att få ta av sig dyngsura kängor.
Lite vila på verandan till vandrarhemmet och vi hann inte vara under tak lång stund förrän himlen öppnade sig…
Ett häftigt åskväder med blixt och dunder så t.o.m. Trax tyckte det kändes tryggast i mattes knä…
Bea undrar vad det är som dundrar och blixtrar… i bakgrunden ser man hur regnet vräker ner…
Celine brydde sig inte speciellt om åskan och här har även Trax klivit ner från mattes knä, Ikaros var lite rädd och gömde sig under bordet…
Zoey var lugnet själv hela helgen….
I lördags hälsade jag på igen vid rävlyan och fick några till bilder på ungarna medans myggen höll på att äta upp mig! (Samma dag fick jag några bilder på årets första huggorm som då fick bli dagens bild).
Sitter och tittar uppepå ”taket” till lyan som är i ett stenröse med flera utgångar.
Mycket grenar och ris runtomkring så inte helt enkelt att fotografera…
Lite misstänksamma mot stenen som jag gömde mig bakom och höll sig lite på avstånd, en glömde bort sig och passerade precis på andra sidan stenen så jag knappt vågade andas och än mindre röra på mig så nån bild blev det inte.
Söndag kväll och på väg hem i bilen fick jag syn på en älg mumsande i grönskan, hade bara 200 mm tele på kameran men stannade ändå för att ta en bild.
Måndagens bild blev dom här älgarna som jag fotat från tomten ner mot fältet, här är några fler bilder som utlovat.
Älgkon kommer lite närmare och ställer upp sig och jag kryper ihop bakom staketet på tomten…
Men hon anar nog att det är nåt…
Direkt efter älgbilderna går jag upp på vinden för att kolla efter fladdermössen som jag nästan trodde hade försvunnit då jag inte såg dom en enda gång förra året men till min glädje är dom där nu!
Dags att packa ihop för kvällen och dags för fladdermössen att ge sig ut på nattens jakt.
Dagen vi var där räknades det till 25500 tranor, enligt informationen räknades varje trana med hjälp av kikare.. men jag undrar jag om det verkligen är möjligt??
Fåglar både högt och lågt, inte bara tranor.
Tranor i vattnet också.
Hm, finns det nån ledig plats att landa på?
Enda chansen att fånga en ensam trana på bild var att rikta kameran uppåt. Landningsstället ute…
Full fart i dansen… eller var det kanske lite tjafs?
Törstig blir man av allt ståhej.
På bron ovanför den lilla vattenfåran hade ett par tranor lite uppvisning.
Hej hopp!
Man måste hinna äta lite också!
Maffig vingbredd!
Ett par ute och spatserar och letar efter godsaker i det magra betet.
Har du sett att det är några andra där borta, svanar?!
Matpaus uppe på kullen.
Ibland måste man titta upp från ätandet.
Solen börjar gå ner och det börjar bli dags att packa ihop och åka hemåt.
