Vid trappstegsforsen (där förra blogginlägget slutade) kan man ta vägen till Marsliden och Marsfjället där succéromanen ”I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nord utspelar sig, flera böcker som jag själv läste för många år sen så ville gärna se platsen.
Boken är en verklig berättelse om nybyggarna som kom till Marsliden i mitten på 1800-talet och deras hårda liv, på den här platsen hade dom sin lilla stuga där dom bodde med sex barn.
Stugan hade nog Lapplands vackraste dörr!
Vi kliver in i stugans enda rum och och försöker föreställa oss hur det var att leva här då med enkla medel.
Sök gärna på Vildmarksvägens karta så ser man rutten och alla föreslagna sevärdheter. Nästa punkt ”Dimforsen” var en liten kostig ner till forsen där vi knappt kunde vända med husvagnen och inget speciellt att se tyckte vi, istället åkte vi upp till Stalonberget och fick den här utsikten. Det var även ett kraftverk där och till höger i bild kan man se den breda kraftledningsgatan.
Alla punkter på kartan hann man inte med men nästa avstickare var Storbäck och Risbäck som bl.a. skulle vara för naturfotografering men kunde inte se att det skulle var nåt speciellt där annat än små samhällen som vi kom till efter skumpande på en skitig grusväg…
En övergiven dansbana var väl det enda som var någorlunda intressant att fånga på bild innan vi åkte vidare.
Istället för att åka grusvägen tillbaka till ”huvudrutten” mot Vilhelmina tog vi kortaste vägen till Dorotea. Den här renen strax innan Dorotea har varit med som ”dagens bild” här men han var så snygg så han får vara med på bild här också.
I Dorotea tar vi in på en camping som ligger precis bredvid inlandsbanan, tar en nattbild när jag är ute på sista rastningen med hundarna vid midnatt.
Dagen efter innan vi lämnar campingen sätter vi oss på den lilla perrongen och väntar då inlandståget ska komma den tiden enligt tidtabellen, men vi väntade förgäves då tidtabellen bara gällde till 29/8.
Skylten är till för om man vill stoppa tåget för påstigning ska man vrida skylten mot tåget, men som sagt så kom inget tåg alls idag…
Vi åker ”highway” tillbaka lite norrut då vi missade Vilhelmina och jag tar en stadspromenad med hundarna medans sambon provianterar.
Utanför muséet står Lapp-Lisa i naturlig storlek, googlar att hon var född 1889 och känd för bl.a. sången Barnatro och aktiv i frälsningsarmén.
En av sevärdheterna på kartan var Vilhelmina kyrkstad från 1800-talet, inte dom små röda stugorna jag hade väntat mig utan ganska stora träbyggnader.
Nu lämnar vi Vildmarksvägen och åker ut mot kusten via Kattisavan och följer ”Blå vägen”.
En promenad längs mäktiga Vindelälven där det fanns rejäla ramper med bra utsikt över älven.
Sen följde vi en stig till en lång hängbro med gallergolv som jag gick över med hundarna som bra miljöträning, stod varningsskyltar att man inte skulle sätta bron i gungning och inte vara fler än 4 personer per sektion.
Vindelns vackra kyrka som vi även har som broderi av svärmor som var från Vindeln och från grå himmel med lite regn så börjar molntäcket spricka upp.
En snabb runda i Umeå som är sambons födelsestad sen fortsätter vi kustvägen söderut och hemåt så sakteliga.
Nästa dag drar det ihop sig till regn efter lunch så det blir bara en kort promenad vid Höga kusten bron för att ta några bilder sen blir det en sista natt på camping i Sundsvall.