Tar en tur till Hedlandets naturreservat där det ”tjongar” i isen då det är lite kallare idag, visserligen bara -1 men känns betydligt kyligare och även kommit lite pudersnö under natten.
Bild 051: Onsdag 20 Februari Kl 11:59
Lite kyliga vindar men ändå en skön dag då solen värmer, fåglarna kvittrar lite extra så dom börjar nog få vårkänslor.
Rhino Watch lodge
Till slut var vi framme vid vårt nya boende och vi blev mottagna med varma, våta tvättlappar som doftade eukalyptus att tvätta av resdammet. Fint på området!
Min reskompis och jag hade turen att få det största tältet.
Wow! Väldigt fint och lyxigt med varsitt sovrum.
Stort vardagsrum.
Ok, ni får titta in på toaletten också, det fanns både el och rinnande vatten.
Duschen och självklart även varmvatten.
Min reskompis Carin kommer ”hem”.
Trappen upp till tältet som hette Batian.
Batian är en bergstopp 4876 m över havet vid Mount Kenya vars högsta punkt är 5199 m över havet (1 km väster om Batian).
Vi serverades god buffé varje dag till både lunch och middag.
Inga djur i det här inlägget men det kommer mera….
Bild 050: Tisdag 19 Februari Kl 12:50
Går en lång skogspromenad, trots att det varit milt och töväder senaste veckan är det fortfarande ganska isigt och knöligt på skogsvägarna så det gäller att hålla tungan rätt i mun…
Vi lämnar Samburu
Efter två nätter på lodgen i Samburu och åker vi mot vårat nya boende… Nej, det blev inte det här hotellet utan vi ska bo i tält….
Vi passerar ekvatorn som ligger vid Nanyuki, en stad med ca 100 000 invånare, alltså lika stort som Eskilstuna.
Halvvägs stannar vi för lunch på Karibu Trout-Tree Restaurant. Medans maten tillagas kan vi gå ut i ”trädgården” och fota Colobus aporna.
Högt upp i ett träd men dom kom även så nära att man kunde fota med vidvinkel om man hade det på kameran…
Hona med en liten unge som såg ut som ett litet lamm med vit krullig päls 😉
Fantastiskt söt!
Diar.
På restaurangen fanns även en klipphyrax som bodde i ett ihåligt träd mitt på ”altanen” så vi kröp runt bland stolar och bord för att fota…
Tro´t eller ej men rent genetiskt är det elefantens närmaste släkting!
Den ville inte komma fram och visa sig helt men enligt wikipedia är den 40-58 cm och ingen svans, sen var maten klar och dags att sätta sig till bords innan vi fortsatte mot vårt mål, fortsättning följer.
Bild 049: Måndag 18 Februari Kl 16:14
Slut på tre veckors ledighet och på väg till kvällspass på jobbet, har lite tid till godo så stannar och tar dagens bild vid Kvicksundsbron på gränsen mellan Sörmland och Västmanland.
Aporna runt lodgen
På lodgen i Samburo blev vi varnade för babianerna som kan vara farliga. Dörrarna skulle alltid hållas låsta, även när vi var inne på rummet då dom kunde öppna och komma in för att leta efter nåt ätbart.
Dom söta gröna markattorna däremot behövde man inte vara rädd för.
Fick dom nåt gott kunde dom komma riktigt nära…
Möjligen fick man vara lite försiktigt med pappa markatta som kunde bli för närgången i jakten på nåt gott, han var inte blyg och visade gärna upp sig vilket hanarna gör för att markera sin status i gruppen.
Minstingen i familjen blir ompysslad.
Bedårande söt!
Som en liten gubbe 😉
Det var allt för den här gången.
Bild 048: Söndag 17 Februari Kl 13:30
Ganska grått och trist ute men man har ju inte roligare än man gör sig… tar med en boll till Celine att kasta och gömma på promenaden och en kristasllboll till mig för lite fotolek.
Gepard
”Larmet” gick över komradion i jeeparna att någon sett en gepard och det blev bråttom och våran guide körde så fort det gick på dom extremt skumpiga vägarna över savannen. Där bakom trädet ska den vara… det är en gåta hur guiderna kunde hitta och få syn på djuren!? Vi stirrade och letade länge och väl utan att se nåt…
Till slut skymtade man ett huvud…
Justerar skärpan lite…
Wow, den börjar röra på sig…. det är få förunnat att få se en gepard i det vilda då det inte finns så många kvar, ca 7000 i vilt tillstånd.
Under senaste istiden blev dom nästan utplånade och har även dresserats av människan och använts som jaktkatter.
Den kliver fram så vi får njuta av den i den vackra omgivningen, perfekt färgmatchning!
Håller koll på sina domäner, ett gepardrevir är ca 100-150 km².
Dags att dra vidare.
Så låång och smidig, världens snabbaste däggdjur som kommer upp i över 100km/h.
Några minuter senare började solen gå ner (det går fort nära ekvatorn) och dags för oss att åka tillbaka för kvällsmat på lodgen.
Bild 047: Lördag 16 Februari Kl 12:05
Kan inte minnas att jag tidigare fått en helsvart tupp och länge var jag osäker på om det verkligen var en tupp… Bestämmer mig för att behålla honom då det är dags att gallra bort dom sista ungtupparna.